Skottland 

2025-04-17 – 2025-04-23

Resa till Skottland tillsammans med kompisarna Hugo och Johan för att hälsa på vår kompis Douglas och hans flickvän Zainab. Förra sommaren när jag och Douglas klättrade och glaciärvandrade i Alperna lovade jag att komma och hälsa på honom i Skottland, och jag håller vad jag lovar – vem säger för övrigt nej till en resa till Skottland där expertguide ingår.

Douglas och Zeina bor i det lilla samhället Middleton, bestående av totalt 3 stycken hushåll, som ligger strax utanför byn Crieff i närheten av staden Sterling. Fun fact: Ewan McGregor, a.k.a General Kenobi, är enligt Douglas och Zainab uppvuxen i Crieff och hans mor bor fortfarande kvar i barndomshemmet. Det är tydligen inte helt ovanligt att få se Ewan ute och gå på stan med hans mor, jag blir nästan starstruck av tanken att möta min barndomshjälte. Sadly that was not to be. 

2025-04-17 (Torsdag)

Vi flyger till Edinburgh från Gardemoen (Oslo flygplats) på eftermiddagen. Anledningen till att vi flyger från Gardemoen är att vi precis avslutat en längdskidsvecka i Sjusjöen i fantastisk vårsol (se förra inlägget). Jag har laddat upp inför flygresan med några avsnitt av kvalitetsserien Bosch, och resan flyter på snabbt och obemärkt. 

Vi anländer i Edinburgh runt 22:00 lokal tid och blir upphämtade av Douglas i hans söta lite Toyota Aygo (tur att inte fler kompisar följde med). Douglas har väntat i 8 år på att Johan och Hugo ska hälsa på honom, jag tycker nästan jag kan skymta en tår i hans högra öga när han väl ser oss. 

Det tar cirka en timme att köra från flygplatsen till Douglas hem. Under resan berättar han om aktiviteterna han planerat för vårt besök. Det innehåller, vandring, klättring, bergsbestigning och mer bergsbestigning, men även ett besök in till Sterling för att uppleva staden och universitet där Douglas studerat environmental geography – han jobbar numera med rewilding projekt. Vi pratar om Monroe Peaks utmaningen – I Skottland finns det 282 toppar över 3000 feet (baserat på något krav om primärfaktor), vilka är de så kallade Monroe Peaks. Douglas har bestigit 217 stycken och under resan kommer vi att bocka av tre stycken. 

Under bilresan är Douglas också mycket noga på att förbereda oss på att det är ett litet hus han bor i. När vi väl anländer ser det inte så litet ut, men det visar sig att det bara är halva huset som är bebott. Väl framme får äntligen träffa den mycket trevliga Zainab, det blir ett relativt kort möte då klockan är mycket och en tidigt morgondag väntar. Douglas och Zainab är ett mycket generöst värdpar som erbjuder oss sängen och madrassen medan de själva sover på uppblåsbara liggunderlag. Det är en kall natt då både Douglas och Zainab har varit bortresta ett tag och därmed stängt av värmen, senaste veckan har också varit mycket kall i Skottland – I’m freezing my bloody arse off! 

2025-04-18 (Fredag)

Första dagen börjar lugnt med en morgontur till Aldi (känns som Skottska motsvarigheten till Lidl) för att proviantera. Återigen anser jag att maten är mycket billigare i utlandet. Jag köper riktigt fina mangos, avokados, getost, vildfångad lax, broccoli, mm till ett mycket lägre pris än hemma i Sverige. Broccolin kostar 1 kr styck (ja, du läste rätt). 

Efter frukost kör vi in till Sterling för en kort promenad i skogen vid campus. Därefter hejar vi på Hugo när han springer digitala varvet milen (no cheating right …)  för att seeda sig till Göteborgsvarvet. Hugo drar till med en kanontid på 39:07, och då har han inte valt den enklaste av sträckor, det är långt ifrån ett försumbart antal höjdmeter han valt att bestiga. Dessvärre visar det sig att han inte hade satt på Göteborgsvarvsappen och därmed loggas inte försöket. Klantarsle. Oh well, better luck next time. 

Vi tar sedan en tur runt om Sterling. Jag uppskattar verkligen att Skottland är befriat från höghus och lägenhetskomplex. Även en stor stad som Sterling (40 000+ invånare) är helt uppbyggd av charmiga stenhus. På väg hem från Sterling stannar vi på en lokal Farmers Market för att köpa honung och smör deluxe – det bästa smöret jag någonsin ätit, det dyraste för den delen också. 

Väl hemma hos Douglas förbereder vi för morgondagen. Johan har inte återhämtat sig från sina besvär i Sjusjöen och känner för att åka hem. Han bokar en flygbiljett hem till Landvetter med avresa på söndagen. Detta gör att vi får styra om planerna, och istället för att börja lördagen med en flerdagstur blir det en dagstur.

2025-04-19 (Lördag)

Vi beger oss till Glencoe för att bestiga Buachaille Etive Mor. Jag, Douglas och Zainab tar rutten via Curved Ridge, vilket innebär mycket scrambling och enklare friklättring, medan Johan och Hugo tar den traditionella vandringsrutten upp till toppen. Race to the top!

Curved Ridge består av cirka 500 m klättring/scrambling, och dessvärre är inte vädergudarna nådiga. Hela klättringen utförs i dimma, lätt regn och kyla med vindar som varierar från måttliga till starka. Förhållandena tär på fingrar och händer, särskilt eftersom vi klättrar utan vantar. När vi närmar oss toppen möts vi också av nyis längs bergssidan. Vi besegrar Johan och Hugo och når toppen som segrare (1/282 toppar avklarade). Toppen är, såklart, helt omgiven av dimma. Vi börjar gå nedför för att möta upp Johan och Hugo. Vi hinner bara gå i cirka 10 minuter innan vi möts upp och följs sedan åt tillbaka till toppen för en andra bestigning. 

Vi tar den enkla vägen ner tillsammans. På vägen nedför spricker vädret upp något och vi får några enastående vyer. Jag ger Curved Ridge 10/10, rolig rutt som är lagom utmanande för att klättra utan rep för en intermediate såsom mig själv. 
Direkt från isklättringen till ”glaciärsjön” Loch Tulla “to perform our (Hugo and I, Johan chickens out) rite of passage to become a proper scotsman”. Jag är rätt säker på att Douglas och Zainab bullshitar oss, men du ångrar å andra sidan aldrig ett bad. Loch Tulla är en extremt långgrund sjö, efter minst 100 meter når vattnet knappt till knäna — det får anses good enough och jag slänger mig på rygg och kan precis täcka hela kroppen med vatten. Newborn Scotsman!  Kilts received, bagpipes bursting out Flower of Scotland, a sudden craving for whiskey, a pathological need to find the Loch Ness monster and a sudden increased redness in my hair. När vi kommer upp ur vattnet tittar solen plötsligt fram, nu är det ju nästan skönt. Ett dopp till kanske?

2025-04-20 (Söndag)

Vi lämnar Johan vid bussen tidigt på morgonen och kör sedan mot Isle of Skye för vårt 3-dagars äventyr i Skotska högländerna. Vi är nu nere på tre man, jag, Douglas och Hugo (Zainab ska jobba i veckan) – Alehof grabbarna are back in business.  Under bilturen inser jag att Skottland egentligen är mycket vackrare än jag först trott. Jag har vandrat kort i Skottland tidigare (Cairngorms 2022) när jag besökte Edinburgh för den internationella radarkonferensen. Cairngorms var fint, men det jag får uppleva nu är något helt annat. Tillslut når vi havet och Isle of Skye, vilket är spektakulärt. Som Douglas säger: “Det är något speciellt med höga berg som sticker upp rakt ur havet”. Hade det inte varit för bebyggelsen hade det känts som världens ände. 

Toppen vi ska bestiga idag är Bla Bhein. Bara ett 10-tal minuter in i turen spricker solen upp och det blir ordentligt svettigt. Vi väljer att ta en något tuffare väg uppför toppen som kräver att vi korsar en bergskam. Såklart går vi dessutom något snett och ”tvingas” till något enklare scrambling. Väl på toppen möts vi av häpnadsväckande utsikter och vi bara sitter ner i lugnet och njuter en bra stund (2/282 toppar avklarade).

Vi tar den enklare vägen nerför och frossar i vattenmelon vid bilen innan vi åker vidare mot nattens tältplats. Det är 4 km vandring till stranden Camasunary vi ska tälta på, men det är bra och ”relativt” platt stig så det går fort. På avstånd ser det ut som en paradisstrand, men när vi kommer närmare ser vi dock all drivplast som spolats upp. Det är faktiskt riktigt stökigt och vi får gå in en bit från havet för att hitta en bra tältplats fri från sopor. Vi har i alla fall hela den mäktiga stranden för oss själva. 

Framåt kvällen tar vi en kortare promenad längs stranden med kikaren och skådar strandskator, mindre strandpipare, tofsvipor, diverse andra fåglar, fiskar och en utter som leker i vågorna.

2025-04-21 (Måndag)

Alarmet ringer tidigt (06:00) och jag vaknar pigg och glad på nya äventyr, tills jag inser att det regnar och istället beslutar jag att ta sovmorgon. Ett tag senare har regnet upphört och solen tittar fram, snabbt ihop med tältet and away we are. Vi lämnar ryggsäckarna vid ett övergivet hus för att ta en promenad längs havet. Det första momentet är att vada över en flod, det är kallt, halt och långt. Alltid skönt att börja morgonen med en ordentlig käftsmäll. 

Under klippvandringen längs kusten spanar vi återigen uttern på avstånd. Jag inser att Skottland är som gjort för kombinerad paddling, klättring och vandringsresa – Another time. Vi går tillbaks och vadar över floden igen,  men nu är solen framme på riktigt och det är inte fullt lika plågsamt, vi blir faktiskt sugna på ett havsbad. Havet är inte alls så kallt som jag trodde, nästan på gränsen till skönt. Precis när vi kommer upp ur vattnet slår vädret om (tajming) och regnet hänger i luften. Vi skyndar till bilen för lite välbehövlig frukost/lunch. 

Därefter kör vi till Totternish Ridge för att beskåda några häftiga klippformationer – klippor som sticker rakt upp ur bergsidan. Detta är aningen för turistigt för min smak med iordninggjorda trappsteg och fullt med turister vandrande i finkläderna. 

Vi kör vidare mot morgondagens äventyr, toppen Sgurr Nan Gilleam och slår upp tältet i regnet nära bilen. Det råder nu äkta skotsk väder med mycket regn och blåst. Sådant väder som gör tält nätterna riktigt mysiga. Av någon anledning sover jag alltid som ett litet barn när regnet piskar mot tältet.

2025-04-22 (Tisdag)

Vi är uppe med gryningen. Nu på morgonen ser vädret bra ut och det blir resans första shortsdag. Vi knattar på uppför berget och begår endast en felnavigering som tvingar fram några extra höjdmeter (DOUGLAS!), tills vi kommer till dagens klättring, 20 meter repklättring. Då tilltar vädret, dimma, blåst, bitvis hagel, och piskande regn – det är inte längre shortsdag. 

Det är alltid roligt med utomhusrepklättring och det är definitivt ett av de bättre sätten att ta en topp på.  Höjdrädde Hugo löser klättringen riktigt bra. Efter klättringen är det bara en kort scrambling till toppen (3/282 toppar avklarade). Så klart ligger dimman (molnen) tätt och vi har ingen utsikt. Vi väljer att ta en annan enklare väg nedför berget för variation och för att slippa repellering. Douglas läser i guideboken: Rutt A är den enklaste av alla rutter men kan vara svårt att hitta i väder med dålig sikt (såklart) och ska inte underskattas. 

Det visade sig dock att den inte är särskilt svår att hitta och vi tar oss snabbt ner under molntäcket för att mötas av strålande sol. Det är verkligen bara toppen som är täckt av moln, överallt annars är himlen blå. Precis innan vi når bilen tar vi ett bad i en pöl under ett mindre vattenfall – uppfriskande. Väl vid bilen tar vi en sista titt mot toppen som fortfarande ligger dold i mörka moln. Därmed är Isle of Skye äventyret klart för denna gången. I’ll be back! 

Efter en lång biltur är vi hemma hos Douglas igen. Vi firar sista kvällen och det avslutande äventyret med hemlagad måltid av högsta kvalitet,  hamburgare, avokado och mango salsa, sötpotatispommes och grillad svamp.

2025-04-23 (Onsdag)

Vi tar farväl av Douglas tidigt på morgonen. Någon timme senare kör Zainab oss till busshållplatsen och vi tar bussen till flygplatsen, flyger tillbaka till Oslo och kör den långa resan hem. Så fort vi kommit hem på kvällen springer Hugo en ny digital varvet mil på tiden 39:07 igen, exakt. Han är konsekvent, och denna gången hade han satt på Göteborgsvarvsappen. 

Ännu en kanonresa. Däremot inser jag nu i skrivandets stund att vi glömde gruppbilden – något att tänka på tills nästa gång.